Idag är det deadline med information till Atalantes säsongsprogram för våra gästspel. Gläder mig. Lyssnar på Abba för att få inspiration till att välja vilka bilder som ska vara i och framförallt på framsidan av säsongsprogrammet. Vad är tydligast, snyggt och säljer bra? Jag känner mig som Johan Staël von Holstein. Vet inte om det är positivt eller inte. Svaret ligger nog i frågan...
Atalante är ju en konstnärsdriven scen. Vilket innebär att vi som arbetar här sysslar såklart med 100 projekt på sidan om Atalante. Jag planerar nya projekt hela tiden. 2010 hade jag lovat mig själv att vara projektfri, men nu har jag börjat planera i smyg iallafall. Tänker storslagen turné av If you build it he will come alt. en spelhelg i Stockholm. Sedan fick jag världens bästa projektidé. Den bara kom till mig! Hemligt so far....men sug på arbetsnamnet First we take Manhattan, then we take Berlin.
Succé. Helt klart.

Nä, nu tillbaka till arbetet. Dagens bild är för att illustrera kylan på kontoret. Jag går i en grön-blå ton medan bakom mig, där all elektronik ligger, hettar som självaste Barsebäck. Ännu en av livets orättvisor.

Atalante är inte den enda som har blivit drabbad av VGRs-hårda svågremspolitik. Den slår hårt. Så i sann entreprenörs-anda så får man tänka utanför boxen när det kommer till kultursponsring. Tänker kitchen-cross-over, lite som "Mynt och Musik" eller "Spik och musik, sång och betong"
Atalante har gått in scenkonst och numera hunddagis-branschen. Vi har Daisy som bor här några dagar i veckan. Favoritintressen är störa på måndagsmöten, skälla ut besökare ömsom ställa sig in för eventuellt godis och gå på tangentbordet.
Nu har vi fått tillökning av PLAY Teaterkonst regissör Johanna Larssons hund Stella som är regiassistent i Vi Villa uppsättningen. Johanna alltså...inte Stella.
Känner mig mycket positiv till utvecklingen.
Tänker att mitt nästa scenprojekt ska bli 10 hundar som springer runt runt på scenen i en timme. Kanske gör några konster, vem vet...
Ser endast möjligheter så klart! Borde generera massor av pengar och lagomt publikt för att Göteborgs-Posten ska kunna ta in det i sin kulturbilaga med rubriken: Vilket Hundliv!
I sann Göteborgs-anda...Bifogar några bilder om livet på kontoret för inspiration i vardagen.

Har Atalante har tagit julsemester? Det kan man tro när man gå förbi dörrarna på Övre Husargatan. Men det man inte vet är att inne på scenen pågår det full repetition av nyuppsättningen av Vi i villa av New Opera co, premiär 14 januari. En parmiddag som går åt helvete fel.

I min egen föreställning If you build it he will come som spelades på Atalante 25-26 nov 2009 talade jag mycket om längtan att få gå på en parmiddag och vara ihop med en sån där gullig kille som såg ut som om han spelade i ett pojkband....ja, jag var 14 år. Jag visste inte bättre. Tyvärr pågick tankarna om pojkbandskillen ända upp i 30 års åldern. Idag kan jag inte tänka mig något värre. Möjligtvis kräksjukan.

Men det är inte bara inne på scenen det pågår fullt arbete utan även på kontoret. Atalantes hjärna och maniska ordningsinne, där jag nu programlägger våren 2010. Varje gång programläggningen är i hamn så känner jag ofta;
Detta är vårt bästa år någonsin. Framförallt är den bästa dagen när säsongprogrammet kommer från tryckeriet. I år kommer det nog bli snyggare än någonsin. Helt övertygad. 4-färgs tryck på glansigt papper.
Funderar vilket låt jag ska spela när det anländer?
Förmodligen Simply the best av Tina Turner. Producentens eget soundtrack.