LÄNGTAN EFTER HUD

Naja Lee Jensen

Spelas: 2-3 mars kl 19

Längtan efter hud är ett tvärestetiskt verk av Naja Lee Jensen. Föreställningen är en undersökning av förhållandet mellan kroppens största organ, huden och den mänskliga identiteten. Huden är gränsen mellan oss och världen. Den yta som möter oss när vi ser oss själva i spegeln. Det jaget vi känner till. Utan huden skulle vi inte känna igen oss själva. Utan huden skulle vi kunna vara vem som helst.

På scenen finns en naken dansare och ett stort stycke hudliknande material. Genom samspel mellan kropp och objekt uppstår tablåer, som leder tankarna till människans existentiella sökande efter en plats i världen. I scenrummet skapar ljud- och ljusdesignen en taktilitet som aktiverar publikens hud och frammanar deras fysiska närvaro i föreställningens här och nu, som plötsligt slutar.

I den tibetanska buddismen letar den inkarnerade efter en ny hud i dödens Bardo. I västvärlden manipuleras huden till nya former skapade av skönhetsideal och teknologi. Och alla längtar vi efter närvaron av en anna mänsklig kropp. Att längta efter hud är ett fundamental del av att vara människa som överskrider landsgränser, naturens gränser och döden.

Medverkande
Idé/koreograf: Naja Lee Jensen (DK)
Dansare: Juli Apponen (FI/SE)
Scenograf: Ida Grimsgaard (NO)
Ljusdesign: Tobias Leira (NO)
Ljusdesign: Kristian Hverring (DK)
Dramaturg: Astrid Hansen Holm (DK)
Producent: Nanna Møllegård Madsen (DK)
Dokumentation: Calero Photography (DK)
Premiär på Dansehallerne i København (DK)
Residens: Odin Teatret (DK), Tanzfabrik Berlin (DE)
Stöd av: Statens Kunstfond, Norsk Kulturrådet, Nordisk Kulturfond, Fond for lyd og bilde og Knud Højgaards Fond.

A LONGING FOR SKIN

Naja Lee Jensen

Perform dates: 2-3 March at 7 PM

A Longing for Skin is an interdisciplinary performance by Naja Lee Jensen. The performance explores the relationship between the largest organ of the body, the skin, and the human identity. The skin is the border between our body and the world. It is the surface that meets us when we look at ourselves in the mirror. It is the I we know. Without the skin we would not be able to recognize ourselves. Without our skin we could be anybody.

On stage is a naked performer and a large piece of skin-like material. Through interactions between the body and the skin-like material tableaus of a human search for a place in the world arise. In the performance space the sound- and light design fills the room with tactility that activates the audience’s skin and elicits their physical presence in a here and now that suddenly ends.

In the Tibetan Buddhism the phase of death is called Bardo. It is a search for a new skin. In the Western societies the skin is manipulated into new shapes by the ideals of beauty and the accomplishments of technology. And all of us desire the company of another human body. To long for skin is a fundamental part of being human.

Credits
Idea/choreographer: Naja Lee Jensen (DK)
Dancer: Juli Apponen (FI/SE)
Stage design: Ida Grimsgaard (NO)
Light design: Tobias Leira (NO)
Sound design: Kristian Hverring (DK)
Dramaturge: Astrid Hansen Holm (DK)
Producer: Nanna Møllegård Madsen (DK)
Dokumentation: Calero Photography (DK)
Premiere at Dansehallerne i København (DK)
Residence: Odin Teatret (DK), Tanzfabrik Berlin (DE)
Supported: Statens Kunstfond, Norsk Kulturrådet, Nordisk Kulturfond, Fond for lyd og bilde og Knud Højgaards Fond.