Varje relation vi står inför är en relation till en utsida, en skillnad, eller det som uppfattas annorlunda mot oss själva. Kim Johansson intresserar sig för hur mötet med ett främmande objekt kan påverka närvaron av en levande kropp. Hans verk för tanken till fragmenterade kroppsdelar, ensamma, skilda från varandra och den kropp de en gång tillhörde. Förstenade kläder, icke-funktionella styltor, proteser och trasiga ben. De tycks ha mist sin funktion att bära upp eller omsluta. Som objekt i rummet verkar de kvarglömda eller kasserade, medan hans animationer iscensätter dem som vilsna i sina begränsade rörelsemönster. De lämnar spår av en levande närvaro, samtidigt som en ursprunglig kropp är omöjlig att lokalisera.
VideoVenue är en videolounge som är curerad av Sarah Schmidt och Cecilia Suhaid Gustafsson i samarbete med Atalante. I samband med föreställningen The Lac of Signs presenterar vi videoverket Glömd Funktion av Kim Johansson. Verket visas innan och efter föreställningen i scenens foajé.
Kim Johansson är född och uppvuxen i Halmstad och bor och arbetar för närvarande i Göteborg. Utbildad vid Fria målarskolan i Halmstad, Göteborgs Konstskola, Kunstakademiet i Trondheim och slutligen Akademin Valand där han tog sin masterexamen i Fri Konst våren 2013.
Under studietiden har hans konstnärliga arbete hunnit passera genom många olika faser. Osäkra gränsdragningar kring den mänskliga kroppen har dock länge varit en fundamental utgångspunkt, där teckning, skulptur, animation och dockteater-traditioner möts i rumsliga installationer av rörliga bilder och objekt. Förstenade kläder, icke-funktionella styltor, proteser och trasiga ben, objekt som mist sin tidigare funktion att bära upp eller omsluta. Hans animationer ser han som ett försök att iscensätta dessa kroppsliga supplement, som genom sina begränsade rörelser söker efter sitt förlorade ursprung eller sammanhang.
Hans masterprojekt Ur Glömd Funktion som under våren visats i tre olika konstellationer på Halmstad Museum, Galleri ROTOR 2 på Valand samt Göteborgs Konsthall kan ses som exempel på metoder att undersöka betraktarens direkt kroppsliga relation med främmande objekt. Någonting genomgående för hans protetiska verk är en strävan efter ett tomrum, en frånvaro av en levande kropp som av betraktaren måste ersättas med en mental fantasi.
8-9 december 2013
Med stöd av Göteborgs Stad