scroll down for English
Detta är en berättelse om de arbetande varelserna i mytologin. Inte gudarna.
I nordisk mytologi drar Skinfaxi Dagrs vagn över himlen, med sin strålande man som lyser upp himmel och jord. Hrímfaxi drar Natts vagn och sprider ”skum” från sitt bett, vilket faller ner på jorden som dagg. Bundna i en evig cykel galopperar de genom skiftande nyanser av ljus. I den flyktiga övergången mellan gryning och skymning sker ett ögonblick av utbyte – och början på en ny resa.
Dawn av Adam Seid Tahir är den första föreställningen i en serie som omtolkar nordisk mytologi och det äldre futhark-runalfabetet genom en queer afronordisk lins. Verket har sin grund i runan Dagaz – som symboliserar dag, gryning och uppvaknande – och utforskar dagen och nattens kraft, ljus och mörker, vilket ofta felaktigt begränsas till en moralisk dualism av gott och ont. Verket är både en fortsättning på samtida mytskapande och en politisk handling, där en svart queer kropp placeras in i den nordiska mytologin.
Adam Seid Tahir är en koreograf vars praktik använder spekulativ fantasi som ett motståndsverktyg. Deras arbete kretsar kring att skapa immersiv, kompromisslös svart queer fiktion, med inspiration från mytologiska gestalter, dagdrömmar som inspirationsportaler, och ett undersökande av tillhörighet i en nordisk kontext.
OBS! Föreställningen den 6 december kommer att filmas för intern dokumentation. Som publik kan man komma att synas i det filmade materialet. Det filmade materialet kommer inte att publiceras för allmänheten.
Koreografi & performance: Adam Seid Tahir
Ljuddesign: Tati Au Miel
Ljusdesign: Jonathan Winbo
Kostymdesign: Isabelle Edi
Tillverkning, hoofs: Hanna Kisch, Nina Johansson.
Kostymassistent: Hanna-Thea Björö
Dramaturgi: Lydia Östberg Diakité
Teknisk samordning: Angela X
Producenter: Johnson & Bergsmark
Samproduktion: Centrale Fies, Dansens Hus, MDT, Sophiensæle, Tou Scene, Slingan Tre Scener (Atalante, Dansstationen, MDT)
Med stöd av Swedish Arts Council, The Swedish Arts Grants Committee, The City of Stockholm, Nordic Culture Point, Helge Ax:son Johnsons Stiftelse.
Tack till Samuel Draper och Amina Seid Tahir
Co-production: part of Life Long Burning – Futures lost and found project (2023-2026) supported by the Creative Europe Programme of the European Union.
———–
Disclaimer: This is the story of the working creatures of the mythology. Not the gods.
In Norse mythology, Skinfaxi pulls Dagr’s (day’s) chariot across the sky, its radiant mane lighting up the heavens and earth. Hrímfaxi draws Nótt’s (night’s) chariot, scattering “froth” from its bite, which falls as dew. Bound in an eternal cycle, they gallop through shifting shades of light. In the fleeting twilight between dawn and dusk, a moment of exchange occurs – the start of a new journey.
Dawn by Adam Seid Tahir is the first performance in a series reinterpreting Norse mythology and the Elder Futhark runic alphabet through a queer Afro-Nordic lens. Rooted in the rune Dagaz – symbolizing day, dawn, and awakening – the piece explores the power of day and night, light and dark, often falsely confined to a moral binary of good and evil. At once a continuation of mythmaking and a political gesture, the work inserts a Black queer body into Nordic mythology.
Adam Seid Tahir is a choreographer whose practice employs speculative imagination as a tool of resistance. Their work centers on crafting immersive, unapologetically Black queer fiction, engaging with mythological figures, daydreaming as a portal for inspiration, and interrogating belonging in the Nordic context.
NOTE! The performance on December 6th will be filmed for internal documentation purposes. As an audience member, you may be seen in the filmed material. The filmed material will not be published to the public.
Choreography & Performance: Adam Seid Tahir
Sound Design: Tati Au Miel
Lighting Design: Jonatan Winbo
Costume Design: Isabelle Edi
Manufacturing, hoofs: Hanna Kisch, Nina Johansson.
Costume assistant: Hanna-Thea Björö
Dramaturgy: Lydia Östberg Diakité
Technical coordination: Angela X
Producers: Johnson & Bergsmark
Co-produced by Centrale Fies, Dansens Hus, MDT, Sophiensæle, Tou Scene, Slingan Tre Scener (Atalante, Dansstationen, MDT)
Supported by Swedish Arts Council, The Swedish Arts Grants Committee, The City of Stockholm, Nordic Culture Point, Helge Ax:son Johnsons stiftelse
Thanks to Samuel Draper and Amina Seid Tahir
Co-production part of Life Long Burning – Futures lost and found project (2023-2026) supported by the Creative Europe Programme of the European Union.