Scroll down for English.
Tyska koreografen Juli Reinartz presenterar ett solo som utforskar varat av den samtida kroppen med kameran som lupp. I föreställningen You said you’d give to me — Soon as you were free är kroppen och perspektivet i fokus och en kropp som dansar studeras i detalj. Filmen zoomar in och ut från kroppen och registrerar anatomiska, biologiska och performativa vinklar. Kameran är registeringen av föreställningen och verktyget för mikroskopisk undersökning, den gör kroppen till material, skapar flackande bilder, en urkraft och icke-mänsklig materia som blir rörelsematerial. You said you’d give to me — Soon as you were free är ett solo, som i hemlighet är en duett, i vilken dansare och publiken undersöker kommersialiseringen av kroppen och försöker hitta kryphål i systemet. Föreställningen uppmärksammar hur vi fabricerar oss till varor och hur vi fortsätter med denna produktionsprocess.
You said you’d give to me — Soon as you were free är en metafor med goda intentioner men med kraftlösa verktyg.
You said you’d give to me — Soon as you were free är ett solo som egentligen är ett duett.
You said you’d give to me — Soon as you were free är en film utan kamera.
You said you’d give to me — Soon as you were free undrar på riktigt om det finns lyckliga slut?
Juli Reinartz har en MA i koreografi från Dans- och Cirkushögskolan (DOCH) 2011. Hon har varit involverad i projekt med Alice Chauchat, Jan Ritsema, Verena Billinger / Sebastian Schulz, Ingri Fiksdal, Angela Schubot, Trajall Harrel, Jared Gradinger och konstnärskollektivet kom.post. Hennes verk har visats vid Sophiensäle Berlin, 104 Paris, Tanzhaus NRW, Anti-Festival, Kiasma Helsinki, Black Box Theater Oslo, MDT Stockholm och Uferstudios Berlin. Juli har mottagit stipendium och priser från danceWEB, Senat Berlin and DAAD. 2012/2013 har hon, under ett residens vid Kungl. Konsthögskolan, undersökt musikens sociala potential och Afrofuturismens futuristiska potential som resulterade i verket Really Good Music (2014). Hon är intresserad av att använda sig av koncertformatet som ett sätt att undersöka relationer i teaterrummet. Hennes senaste artikel ”Catch A Sleepless Fish” publiserades i Kroatiska scenkonsttidskriften “Frakcija”.
Medverkande
Koreografi: Juli Reinartz
Kamera: Liz Rosenfeld
Dramaturgisk konsultation: Rose Beermann
Ljusdesign: Josefin Hinders
Ingår i Slingan, som är ett turnésamarbete mellan dansscenerna Atalante i Göteborg, Dansstationen i Malmö och MDT i Stockholm. Scenerna samarbetar kring olika produktioner i syfte att ge utominstitutionell dans möjlighet att turnera och möta en ny publik. Verken som väljs har urpremiär i samband med Slingan.
YSYGM is a film without a camera. A body gets portrayed while dancing. The movie zooms in and out of the body and registers all anatomical, performative and biological details. The camera creates the documentation of a performance and is the tool for a miscroscopic examination, it turns the body into material, flickering image, post-human matter and moving pixels. However, the camera does not really exist. Its perspective is just the model for the perspective onto the body on stage. In YSYGM, the camera perspective onto the body stretches the line between being a material and being a subject and turns the performer into something between a modifiable and capitalizable system and a desiring subject. Negotiating the two ends of this line, YSYGM searches the techno body for what becomes possible and encounters the most important question: how does it all feel like?
YSYGM is a metaphor.
YSYGM is an attempt.
YSYGM has good intentions and
powerless means.
YSYGM asks what it all feels like.
YSYGM claims that the we cannot
wait until we are free.
Credits
Choreography / Performance: Juli Reinartz
Artistic collaboration: Liz Rosenfeld
Dramaturgical assistance: Rose Beermann
Lights: Josefin Hinders
Music: many
Supported by MDT, Dansstationen Malmö, Atalante and Tanzfabrik Berlin.