Skala 1:1 Lotta Törnroth
Curatorerarna Cecilia Suhaid Gustafsson och Sarah Schmidt har saknat en plats för den samtida fotografi som inte är knuten till en institution och som kan visas i det offentliga rummet. Skala 1:1 är ett samarbete med Atalante.
Skala 1:1 huserar i ett skyltfönster på Atalante, våning 2.
Utställningen går endast att se från gatan.
Lotta Törnroth arbetar med fotografi, text och skulptur. I sina arbeten intresserar hon sig för relationen mellan havet och människan. Ett stort fokus är den potentiella katastrofen och vad som sker inom oss i väntan på och tiden efter en katastrof. Att slitas mellan förhoppning och desperation, men också det vackra i att inte ge upp. Genom att blanda historiska ögonblick med fiktiva händelser skapas det en poetisk berättelse i hennes verk som får fortsätta in i betraktarens fantasi.
Förutom havet som alltid slår mot stränderna, 2014.
Förutom havet som alltid slår mot stränderna är en förlängning av Lotta Törnroth verk Att vänta på det oundvikliga: berättelser från havet som hon visade under Ny Nordisk Fotografi på Hasselblad 2014.
Bakgrunden till det arbetet är ett fartyg som skickas iväg 1808 från Gävle hamn trots att det var totalt genomruttet. 100 människor fick sätta livet till på grund av det beslutet, och katastrofen var ett faktum. Den natten då fartyget sjönk var det storm. På Limön utanför Gävle flöt det iland lik från fartyget och där finns idag en minnessten för att hedra de avlidna. Det är en mening som etsat sig fast i Törnroths minne från hennes besök på den ön: ”De närmaste dagarna gav havet igen sitt rov och den väna Limön – Oxharens stränder kantades med högar av ilandflutna lik.” (ur Gefle Bugten – och en bit till, av Helmer Viklund).
Under sitt residens nu i New York har hon läst mycket om orkanen Sandys framfart oktober 2012. På Coney Island, där hennes fotografi är taget, var det många äldre människor som blev inlåsta i sina hem i det höga husen vid Coney Islands stränder. De hamnade i en maktlös situation skapat av havets och vädrets makt. De måste känt en ensamhet och svaghet under dessa dagar samtidigt som det inte var ett alternativ att bege sig ut i orkanen för då kunde deras liv vara i fara. Det dog minst 186 personer under Orkanen Sandy.
Rädslan för havet finns lika mycket i berättelsen om Limön som Coney Island. Tanken om maktlöshet som antagligen uppstod hos de människor som fick ta hand om liken på Limön måste uppstått hos de äldre i höghusen på Coney Island. Sara Stridsberg skriver i sin bok Becomberga – Ode till min familj: ”Samtidigt är det skrämmande eftersom den representerar det ofullkomliga i oss: misslyckandet, svagheten, ensamheten.” När jag applicerar hennes ord på mina tankar blir allt väldigt tydligt, misslyckandet, svagheten, ensamheten. Havet ger inte, havet tar.
Törnroth är verksam i Stockholm har en masterexamen i fotografi från Aalto universitetet, högskolan för konst, design och arkitektur i Helsingfors. Tidigare har hon en kandidatexamen från Högskolan för fotografi i Göteborg. Hon har haft utställningar runt om ut i Sverige och Finland, senaste utställningen i Göteborg var Ny nordisk Fotografi 2014 som visades på Hasselblad Center där hon visade verket Att vänta på det oundvikliga: berättelser från havet.