scroll down for English
Var det rädsla? Ilska? Leda?
På min dagliga promenad till skolan märkte jag en dag ett papper som satt fast på marken där det stod ”soft space”. Den biten var omgiven av liknande bitar. Jag insåg att det var ett program som kom från Atalante. Atalante har sina tryckta program tillgängliga utanför entrén 24/7 för alla att ta del av. Programmet som jag hittade hade slitits isär och spridits runt. Jag upptäckte att detta hade hänt vid tre olika tillfällen under mina promenader. Jag bestämde mig för att samla den. Dessa program som spritts på trottoaren, transporterats med vinden, kändes som konsekvenserna av en ilska. De låg några meter bort från ingången till Atalante, men alla var på samma plats. Jag kunde inte låta bli att föreställa mig vad som hade hänt. En person, eller flera personer, hade plockat upp ett program, gick några meter medan de bläddrade. Sedan fick något dem att förstöra det. Var det en bild i synnerhet? Vad utlöste detta infall? Jag kände en djup koppling till programmets bilder, vilket framkallade en känsla av queerhet i mig. Jag tolkade denna intensiva aktion som en radering mot de hädiska. Jag återskapade handlingen att riva isär programmet genom att sänka sidorna i en skål med svart vätska. Jag lade dem sedan bredvid skålen på det vita arket. Att doppa programmet i vätskan tar bort skriften och gör att bilden försvinner. Åtgärden att slita sönder återskapas genom dränkningen, som förstör och därför raderar. Jag återskapade denna händelse som hände i mitt dagliga liv i ett försök att känna empati med denna okända artist.
Saul Harnist studerar för närvarande till en BA i Fine Arts i Limoges, Frankrike, och har under den senaste terminen bott i Göteborg som utbytesstudent på HDK Valand. Hans praktik är fokuserad på viljan att skapa med det redan använda. Saker som är övergivna, glömda, förhandsägda. Återtillägna sig något som lämnats kvar. I Frankrike, liksom här i Sverige, arbetar han volontär i en second hand-förening. Han tycker om att sortera saker efter kategori och ge dem tillbaka sin funktion. Att organisera donationer är ett sätt att omvärdera dem. Det är att ta hand om gåvan; göra ansträngningar för att en ny person ska välja dem. Han skapar genom att ta hänsyn till sina ekologiska och politiska värderingar. Hans avsikt är att föreställa sig sin konst som en aldrig sinande cirkel. Använda gamla bitar för att ge näring till de nya genom att demontera dem. Det är också därför hans material är begagnat och fungerar som ett alternativt sätt att skaffa konstförnödenheter. Han utforskar historien och känslorna som han uppfattar i föremål.
@saul_pleureur
——————-
Was it fear? Anger? Boredom?
On my daily walk to school, I one day noticed a paper stuck to the ground that said ”soft space”. That piece was surrounded by similar pieces. I realised that it was a program coming from the performance venue Atalante. The venue displays their programs outside 24/7 for everyone to take. The program that I found was ripped apart and spread around. I found that this had happened during my walks on three separate occasions. I decided to collect it. These programs that were spread on the sidewalk, escaping with the wind, felt like the consequences of an act of anger. They were laying a few meters away from the entrance of Atalante, but all of them were in the same location. I couldn’t help but imagine what had happened. One person, or several people, had picked up a program, walked a few meters while flipping the pages. Then, something led them to destroy it. Was it an image in particular? What triggered this action? I felt a deep connection to the program’s photos, evoking a feeling of queerness in me. I interpreted this intense action as an erasure against the blasphemous. I recreated the act of tearing apart the program by submerging the pages into a bowl of black liquid. I then displayed them next to the bowl on the white sheet. Dipping the program in the liquid removes the writing and makes the image disappear. The action of ripping apart is recreated by the act of drowning, which destroys and therefore erases. I reenacted this occurrence that happened in my day-to-day life in an attempt to empathize with this unknown performer.
Saul Harnist is currently studying for a BA in Fine Arts in Limoges, France, and has been living in Gothenburg over the past semester as an exchange student at HDK Valand. His practice is focused on the desire to create with the already used. Things that were abandoned, forgotten, preowned. Reappropriating something that was left behind. In France, as well as here in Sweden, he volunteers at a second hand association. He enjoys sorting things out by category, giving them back their function. Organising donations is a way of revaluing them. It’s taking care of the gift; making efforts for a new someone to choose them. He creates by taking into consideration his ecological and political values. His intention is to imagine his art as a never ending circle. Using old pieces to nourish the new ones by dismantling them. This is also why his materials are preowned and acts as an alternative way of procuring art supplies. He explores the story and emotions that he perceives in objects.
@saul_pleureur