Scroll down for English.
Konserten med musikaliska monologer och dialoger tar vid där föreställningen Katastrof i djungeln slutar. KammarensembleN utforskar här grekisk 1900-talsmusik genom att länka verk av Nikos Skalkottas med kommenterande improvisationer av WE inför mötet med Georges Aperghis och Iannis Xenakis klangvärld.
Programmet tar avstamp i Xenakis’ Keren för trombonsolo som skrevs 1986 till trombonisten Benny Sluchin. Verkets titel betyder ”lur” på hebreiska. Requiem furtif för violin och claves, skrivet 1998, bygger på en dröm som Aperghis hade om en kyrkogård, och av suset i trädens löv. I Requiem furtif, hemligt eller förstulet requiem, speglar fiolen livet och claves döden. Xenakis slagverkssolo Psappha, skrevs 1975. Psappha omgärdas av korta och äventyrliga stycken av Skalkottas för violin och piano samt av stumfilmsmusiken Katastrof i djungeln. Dhipli Zyia, duon för violin och cello av Xenakis är ett ungdomsverk från 1951 som bygger på grekiska folksånger. Kottos för cello solo skrev Xenakis 1977. Kottos och hans två bröder var jättar i den grekiska mytologin och alla tre bröderna hade 50 huvuden och 100 armar. Kanske behöver cellisten ha hundra armar för att spela Xenakis’ Kottos?
Fotograf: Scott Friedlander
This programme with musical monologues and dialogues starts just where the performance Catastrophe in the Jungle ends. KammarensembleN explores Greek music from the 20th century through linking works of Nikos Skalkottas with improvised comments of WE, preparing the encounter with the music of Georges Aperghis and Iannis Xenakis.
The concert takes off with Xenakis’ Keren for trombone solo, written for the trombonist Benny Sluchin. The title means “horn” in Hebrew. Requiem furtif (1998) is inspired of a dream that Aperghis had about a graveyard and about the trees that rattle in the wind. In Requiem furtif, secret or furtive requiem, the violin mirrors the life and claves the death. Psappha, Xenakis’ solo for percussion was written in 1975. The rhythmical material is based on the Sapphic verse form. Dhipli Zyia, the duo for violin and cello from Xenakis is an early work from 1951 and is built on Greek folk music. The programme will close with Kottos for cello solo, written in 1977 by Xenakis. Kottos and his two brothers were giants in the Greek mythology and all three of them had each 50 heads and 100 arms. Maybe, does the cellist need one hundred arms to play Xenakis’ Kottos?
Photographer: Scott Friedlander