Scroll down for English.
Trust me tomorrow går in i erfarenheter av blindhet både genom bristen på ljus och för mycket ljus. Det framkallar möjligheten att gå in i mörker som ett rum för projektion, imitation och begär. Det inre mörkret i en kamera och den ljusa kristalliska inre av ett öga är båda platser för en läroprocess – styrt av den grundläggande attraktionen av att föra fram rörelser i ljus.
En flytande komposition som spänner över det stilla, eleganta och introspektiva till en rubbad och oklar tankegång. En föränderlig sekvens av tillstånd som avslöjar en alternativ tid.
Trust me tomorrow är en sensorisk upplevelse där återgivning sker mellan det faktiska rummet och minnet. Det talar till förmågan och de misslyckade försöken att ta sig in i varandras huvuden. Det talar till självmedvetenhet, undermedvetenhet och annan medvetenhet. Ett försök att hitta ledstången, en guide, något att orientera sig efter i det famlande mörkret. I en värld som breder ut sig in i sig själv.
Av och med Ali Djabbary, Asle Nilsen, Espen Sommer Eide, Janne Kruse, Laurent Ravot, Magnus Bugge, Martin Taxt, Niklas Adam och Torgrim Torve
Tack till Andrea Bakketun, Bálint Laczkó, Icaro Zorbar, Piotr Pajchel och BEK – Bergen senter for elektronisk kunst
Producerat av Verdensteatret i samarbete med Black Box teater Oslo, Ultima Oslo Contemporary Music Festival and Rosendal Teater Trondheim
Verdensteatret stöttas av Dans & Teatercentrm Norge (PAHN)
——————
Trust me tomorrow enters experiences of blindness from both lack of light and too much light. It is evoking the possibility of entering darkness as a space for projection, imitation and desire. The interior darkness of a camera and the bright crystalline interior of the eye are both sites of a learning process – guided by the basic attraction to bring movements into light.
A floating composition ranging from the quiet, elegant and introspective to a disturbed and fuzzy mindscape. An occurrence sequence staged in a calm room. Seeking to reveal an alternative time.
Trust me tomorrow is a sensorial and diffracted experience where rendering is happening between the actual space and memory. It speaks to the ability or failure to get into each other’s heads. So it speaks to self-consciousness, subconsciousness and other consciousnesses. Trying to find the railing, a guide, something to orientate by in the groping darkness. In a world that is folding back into itself.
By and with Ali Djabbary, Asle Nilsen, Espen Sommer Eide, Janne Kruse, Laurent Ravot, Magnus Bugge, Martin Taxt, Niklas Adam and Torgrim Torve
Thanks to Andrea Bakketun, Bálint Laczkó, Icaro Zorbar, Piotr Pajchel and BEK – Bergen senter for elektronisk kunst
Produced by Verdensteatret in collaboration with Black Box teater Oslo, Ultima Oslo Contemporary Music Festival and Rosendal Teater Trondheim
Verdensteatret is supported by The Norwegian Ministry of Culture and Performing Arts Hub Norway (PAHN)